Fortfarande hemma...
Vi har inte åkt in än...
Igårkväll efter mitt blogginlägg så hade jag ooooont! Låg bara å vred mig på soffan. Smärta med feber är ingen hit.. Trodde inte jag skulle kunna sova, men när jag hade lagt mig å tagit alvedon så kändes det bättre så jag har sovit ganska bra (skönt). Har vaknat en gång i timmen ungefär, men inte med så mycket ont. Eftersom jag var i princp värkfri imorse så släppte jag iväg älsklingen på jobbet, han är ju hemma till två ändå idag.
Men så mycket sova blev det inte efter att han hade åkt. Det är nån hund som löper här på området så Banjo är helt knäpp i huvudet, han går bara runt å gnäller. Lite svårt att sova då :)
Nu känner jag av ryggen igen så jag tror jag ska ta en dusch ( duscha bort feber-svetten sen inatt) och sen lägga mig å vila en stund.
Jag vet att ni är många som väntar därute... snart, snart hoppas jag att jag kan ringa å säga att det är på gång på riktigt =)
//*J*
På g?
Har haft ont i svanken och ganska kraftiga värkar idag, dock inte regelbundna. Men det är liksom helt annorlunda mot vad det har varit.
Hade jätteont mitt på dan så jag tog två alvedon och så gick jag en kort sväng med Syster på stan. Sen vid fyra-tiden hade jag svinont igen så jag tog två alvedon till, dom hade sämre värkan på det inda, men jag tror febern försvann ett tag (har fått feber, förmodligen av att jag har haft ont i halsen å snorat sen igår).
Ett tag så försvann allt det onda och då blev jag nästan sur. Kändes som att jag blev lurad, speciellt efter att jag hade sagt till pappa att det nog inte var länge innan vi skulle fara in.. Men det tog en halvtimme så kom det krypande tillbaka.
Så nu sitter vi å bara väntar på hur kvällen ska fortsätta... skulle tro att det inte blir så mycket sömn inatt.
Hör av mig till närmaste om det utvecklar sig åt rätt håll.
Kram Kram
V 41...
Speciellt när jag hela tiden har trott att jag skulle få få tidigt..men icke sa Nicke.
Inatt har jag sovit ungefär en timme.. sen låg jag bara å hade ont i höfter (kan bero på att jag spelade Kubb igår, i ett liten förhoppning att det skulle ha nån verkan) och mage, och så har inte förskylningen släppt riktigt så jag hostar på nätterna. Efter att Älsklingen hade åkt på jobbet imorse så somnade jag till en timme till innan idiot-grannen ringde på dörren för att släppa in katten.. inte bara en gång utan TVÅ! Don't mess with a pregnant woman... ville bara öppna dörren å slå ner honom. Tur man har lite gränser kvar =)
Idag har jag inte gjort så mycket. Ringde min käre far å grattade han på födelsedagen och beklagade att han inte fick en Tindra i present.. Men jag tror nog att det inte spelar någon roll om hon (eller han) kommer en annan dag, blivande morfar blir nog lika glad ändå..fast det skulle ju vart häftigt om dom hade haft samma födelsedag såklart =). Sen gick jag på jakt efter pengar i lägenheten så jag kunde gå upp på "handlarn" å köpa en, hör och häpna, korsordstidning! Jag fick för mig att jag skulle lösa lite korsord i värmen. Som att jag helt plötsligt skulle kunna lösa korsord, jag som annars knappt klarar av barnkorsorden. Jag kan ju för f*n inte ens komma på vanliga ord med min gravidhjärna! Jaja, det blev lite tid spenderad iaf. Sen var Anna, Pontus och Liam förbi en sväng så jag svände ihop lite kaffe å skorpor. När P kom hem så åt vi och sen bar det iväg på Birsta så Elin skulle få shoppa lite. Det var inte så lätt att gå i affärer med värsta sammandragningarna. På Lekplaneten var jag glad att det inte var så mycket folk... då stog jag och djupandades mot en hylla med leksaksbilar..hehe.. Undra om det var nån som såg och misstänkte vad jag sysslade med..
Nu: Duschen.
Sen: Sängen, i hopp om en natt som innehåller sömn =)
"Som en boll kommer jag tillbaks till dig"
Det är liksom både bra och dåligt med att jag är "liten". Det är ju bra att slippa behöva dras med massa extra kilon både under och efter graviditeten. Men i mitt läge så har jag hela livet fåt höra att jag är så smal och liten, att jag måste vara sjuk eftersom jag är så smal. Det har gjort så ont varje gång jag fått höra detta. Jag ville ju aldrig vara så smal! Jag ville vara "normal" jag med, precis som dom som är överviktiga känner. Är man dessutom överviktig så kan man ofta (jag vet att det inte är lätt och att för vissa går det inte, men ändå) gå ner i vikt genom olika dieter och kostråd. Men det är jäkligt svårt att gå upp i vikt om man är underviktigt. Jag vet, för jag åt massor med mat och sånt som är klassiskt att man går upp i vikt av, utan att öka ett gram på vågen. Men så träffade jag min älskade Peter, och med det följde att jag äntligen började öka i vikt. Jag blev säkert tryggare i mig själv och kroppen kunde "anpassa" sig på nått vis. Så på lite mindre än ett år så ökade jag 10 kg och jag kunde känna mig "normal". Äntligen fick jag höra att jag "såg frisk ut". Och det var så skönt att slippa höra kommentarer som "men äter du inte, eller?", "Är du sjuk på nått vis?" eller "Men herregud Jessica, vad du är smal, du ser ut som en sticka!".
Så nu är jag lite orolig att jag ska hamna i samma situation igen eftersom jag inte har gått upp så mycket i vikt när jag är gravid. När vår älskade bebis väl är ute och magen är borta så tror jag att jag kommer ligga minus på vågen jämfört med innan jag blev gravid. Om jag sen ska gå ner några kilon när jag ammar, som det flesta gör, så kommer jag bli ännu mindre. Vilket jag har kämpat emot hela mitt liv!
Jag vet att detta är ett känsligt ämne och att det sticker i ögonen på de flesta att man beklagar sig över att vara smal. Men det är hur jag känner och jag måste bara få vetilera lite. För det är inte alltid självvalt att vara smal och kom ihåg det nästa gång du kommenterar att någon är liten. För det kan ju faktiskt vara så att denna person är sjuk på riktigt... Det är lite konstigt att det är helt tillåtet att kommentera smala människors kroppsform, men man skulle ju aldrig säga till en tjock person att "Men herregud ***, vad fet du är!". eller?
Jaja. Annars så är det bara fint =)
Vi går som i en bubbla och bara väntar på lilla miraklet. Känns som att någon har tryckt in paus-knappen ett tag..
Nu: Gå med Banjo (eller gå och gå.. jag mer vankar fram..hehe)
Sen: Fara till stan och käka Sushi med syster. mumsfilibaba!
Kram Kram
Vecka 40.
Var till bm idag. Blev ett snabbt besök då jag egentligen är "klar" hos henne och vi alla bara väntar nu..
Blodtryck: 134/74
SF-mått: 34cm
Hjärtslag: 135 slag
Annars så är jag ganska less fortfarande.. blandat med en aning rädsla inför förlossningen. Jag som varit så lugn och cool inför det som komma skall, börjar faktiskt bli lite orolig... Men det ska nog gå bra... Det är ju liksom oundvikligt. Ut ska h*n ju oavsett vad jag tycker =)
Nu: Försöka övertala älsklingen att maka åt sig i soffan och byta kanal..
Sen: Sova, sova, drömma mardröm, upp å kissa, sova, vakna med ont, sova, upp å kissa, sova, mardröm.... det gamla vanliga alltså =)
Ett brev till mitt barn..
Imorgon klockan 14 så är det helt fritt fram för dig att titta ut, vännen! Då har din pappa jobbat sitt sista nattpass och sovit några timmar..
Nu har du legat på ruvning klart tycker jag. Du ska se att världen utanför din trygga bubbla är riktigt kanon =)
Här väntar så många på dig. Du är redan så älskad och efterlängtad. Mamma och pappa väntar på dig med spänning, oro och total lycka. Vi har kämpat så för att komma hit och vi längtar tills vi får se dig, vårt mirakel. Alla tårar av olycka, besvikelse och hopplöshet har bytts ut till tårar av glädje sen den dagen du uppenbarade sig som ett litet, litet plus på en sticka. Din mamma trodde att hon aldrig skulle få sitta och känna dina sparkar mot sina revben, eller få känna pirret i magen som både är dina hickningar och alla fjärilar. Din pappa sa länge att han visste att vi skulle få dig en vacker dag, och som vanligt så hade han rätt som tur var...
Vi vill se vem du är lik. Har du mammas bruna ögon och pappas lockiga hår? Har du mammas näsa och pappas haka? Eller kommer du likna äldre generationer, så du har din farmors små ögon och morfars stora fötter?
Och hur kommer du vara som person? Mamma är övertygad över att du är en envis typ som kommer vilja ha din vilja igenom jämt =) Eller kommer du vara en blyg liten parvel som bara söker dig till trygga människor?
Vi funderar och längtar.
Livrädda.
Oroliga.
Spända.
och helt sjukt lyckliga!
♥Nu är du välkommen till vår värld, älskade mirakel!♥
V. 39
Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet.
Kroppen har också förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
-------------------------------------------
Nu börjar jag lessna... Ja, jag är liten om magen men det betyder inte att det inte är jobbigt.. Det är ju ändå en 3 kg bebis därinne som trycker och bökar runt. Fy, vad det måste vara trångt för stackarn..
Nu kan man "betta" på när den lille parveln tänker se dagens ljus. Syster (den entrepenören hon är) håller i bokföringen på vilken dag som jag kommer föda, jag tror att den som vinner får 500 kr (det var sista budet jag hörde). Jag skulle själv gissa på den 21:a...men jag får inte vara med att slå vad av nån konstig anledning =)
Det känns att jag har varit hemma länge nu, det är ganska långtråkigt. Samtidigt som jag skulle vilja hitta på en massa saker att göra så är det som att kroppen har ställt in sig på att "samla" energi och bara går på lågvarv.
Vi var iaf å köpte en bil i Söderhamn i måndags =) Det blev en volvo kombi 940 som är hur skön som helst att köra. Den liksom bara gliiider med på nått vis. Skönt att ha en till bil så jag inte blir så låst när P jobbar.
Nu: Kolla på Grey´s.
Sen: Sooooova... Kanske lyckas bättre än vad jag gjort de senaste nätterna...
Trååååklördag...
Så det blev vattenmelon och glass istället =)
Sen for P på jobbet så jag var kvar hemma i min ensamhet utan bil.. Då ringde mamma och tyckte att vi kunde vara ensamma utan bil tillsammans. Så Julle-dutten hämtade mig när hon for hem från jobbet och nu ligger jag i hennes säng och vräker mig medan hon far runt som en kanin på speed för att göra sig klar för bartömmning ikväll.
Om jag inte har lika ont imorgon så kanske jagtar å städar lite...med betoning på LITE =)
Nu: Garva åt syster
Sen: Åka hem å baka tror jag..
V. 38 Färdigbakad och leveransklar
Kroppen: Om inte barnet vänt på sig själv kan det bli tal om sätesbjudning då barnet föds med baken/benen först. Om kvinnan har rymligt bäcken kan det gå bra, i annat fall brukar barnmorskan hjälpa till att vända barnet för att undvika sätesbjudning. Man får då vila en stund och sedan kopplar man in CTG och dropp med livmoderavslappnande medel. Barnmorskan trycker sedan försiktigt barnet i rätt riktning. Det kan vara smärtsamt för mamman och barnet kan vilja vända tillbaks igen varför vissa sjukhus väljer att göra kejsarsnitt istället. (Vad skönt att bebisen har lagt sig rätt då)
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
-------------------------------------------------
Bm besök idag.
Blodtryck: 134/74
Vikt: Har gått upp lite till så nu var hon nöjd =)
SF-mått: 32 cm
Hjärtljud: varierade mellan 146 och 166. Som vanligt med andra ord...
Idag pratade vi om förlossningen och om jag hade några frågor och så. Men jag är ganska lugn faktiskt. Jag känner fortfarande att det är inte någon mening att oroa sig och lägga energi på att vara rädd. Det är ju liksom ofrånkommligt vad som ska ske, och hur mycket jag än funderar eller oroar mig så vet jag ändå inte hur stark smärtan är och hur jag reagerar på den. Men såklart så kan jag få stunder då det slår mig att "shit! Jag ska klämma ut en unge genom min kropp, med bara mig själv som styrka!"
Nu är det bara ett skötbord som fattas, sen kan den lille prinsen eller prinsessan komma :) Kläderna är tvättade, sängen står klar, tvättlappar å sånt är inhandlat och BB-väskan är packad.
20 dagar kvar.
21 om morfar får bestämma och 28 om peter får bestämma, men det får dom inte =)
Nu: Tvättstuga
Sen: Göra ChileConCarne och åka till Maria.
//*J*
Bakifrån
Från sidan. Tjockiiis!
Bebins säng *längtar*
