Jag och lilla familjen i stora familjen.

Igårkväll så frågade jag Peter om man kan få ont i kroppen av sömnbrist..jodå, det kan man (och då är ändå Tova duktig på att sova på nätterna..peppar, peppar, ta i trä...). Jaha tänkte jag och gick och la mig. När jag vaknade imorse så kände jag mig lite halvdålig. Tänkte väl att det var för att jag sovit lite.
Men sedan fick jag lite ont på sidan av bröstet. Gick och tog en varm dusch och det blev en aning bättre. Sedan har det gjort ondare än vanligt när mjöken likosm "rinner till" under dagen. Och jag kände mig tröttare och sämre succesivt... På em så sa jag till Peter att det känns ungefär som att jag influensa-värk i musklerna fast jag är ju inte sjuk med snuva och så..

Så nu ikväll slog det mig att det kanske är mjölkstockning jag har. Slog upp på älskade google och fick svar :

Symtom

Man blir öm och röd på ett område på bröstet och kan få influensaliknande muskelvärk, eventuellt få frossa och känna sig riktigt "ruggig". Hög feber över 39 grader är inte ovanligt.

Jaha.. man tackar då.. fan.
Hoppas bara på att det känns bättre imorgon för då ska vi till Ånge och hälsa på min farmor.

Igår "fyllde" lill-tösen våran 1 månad. herrejusses vad tiden går snabbt! Om jag tyckte att tiden gick snabbt med Aron så går den fasen dubbelt så fort nu.
Så för att fira att vi har blivit en familjemedlem till så åkte vi och bowlade med de stora barnen och åt sedan på kina-restaurang. Mysigt värre, synd bara att vi blev grymt besvikna på buffén. men, men det är väl smällar man får ta ibland. Aron fick spendera dagen hos mormor istället, vilket jag tror han tyckte var roligare än bli jagad på ett halkigt bowlinggolv en timme. Jag tror det var en win-win-situation. Vi slapp jaga, han slapp bli jagad, stor-barnen fick lite mer egentid med oss och så fick mormor mysa med världens sötaste pöjk =)
Men dagens bästa var att jag äntligen fick vinna över karln i hemmet. Förra gången vi var och bowlade så ledde jag hela tiden tills sista klotet. Då gick han om mig och vann med en poäng. Surt. Men nu så fick jag visa vem som är bäst! Haha!

Vinnaren in action!

 

Tjejen ♥

Nu: Natta barnen.
Sen: Läsa bok och amma sen sooooova. Förhoppningsvis.

Här får ni ett bildbevis varför det inte händer så mycket på bloggen...


Han kan ju sysselsätta sig själv iallafall medan jag ligger på soffan och äter praliner..eller vadå? Är det inte det jag gör på dagarna? Nähe.. det här var visst vad han höll på med medan jag PLOCKADE UNDAN ALLT HAN HADE DRAGIT FRAM UT KÖKSLÅDORNA!
Livet med en 1-åring =)
Kände liiiite längtan igår till Januari då han ska börja på dagis..

Annars så myser vi mest på här hemma. Båda barnen är förkylda så de är lite gnälliga och så, men det hör ju till. Synd bara att Tova är så snorig och slemmig på nätterna för då blir det lite för lite sömn för både henne och mig. Man ligger liksom på "aga" och sover för att lyssna på hennes andning samtidigt. Lillstackarn.. och samtidigt så lyssnar man den andra stora lillstackarn som ligger i sitt rum och hostar så han nästan vaknar.
Men förhoppningsvis så är det på bättringsvägen =)
Vill ju ha friska barn på min födelsedag imorgon. Då blir det sushi-lunch med mina brudar. Lovely!

Lite bilder kanske ni vill ha?


Kamma lång håret =)


Kvällsmys


Premiär-sittning


Nybadad liten groda

Jag kan ju börja med att dra en resumé av Arons födelse för er som inte vet.
Med A så vaknade jag av värkar vid 5-snåret på morgonen. Det gjorde ont i ryggen och värkarna var inte så regelbundna. Vi åkte in till förlossningen vid 9-10 tiden och då var jag öppen 3 cm. Efter många smärtsamma timmar så fick jag EDA samt lustgas som bedövning. Och tillslut efter 16 timmars värkarbete så kom älskade lilla Aron till världen.

Den här gången så var det lite annorlunda...
Vi vaknade på morgonen och allt var som vanligt. Jag har samma förvärkar och sammandragningar som jag hade haft de senaste månaderna och det var lugnt i magen. När vi satt och åt frukost vid 8 så planerade jag in att jag och A skulle följa med Peter in till stan senare på dagen för att hälsa på syster (om jag bara hade vetat då att det var hon som fick komma och hälsa på oss..). Medan vi äter så får jag lite kraftigare förvärkar men inte så att jag trodde att det var på gång riktigt än. Men Peter reagerade på att jag stönade lite väl regelbundet..
Vid halv nio så la jag mig och vilade en stund och då ringde Peter till mamma för att fövarna att det kanske var på gång idag ändå så hon skulle vara beredd på att komma hit senare för att ta hand om blivande storebror. Sen gick han en sväng med hunden, när han kom tillbaka efter en kvart så sa jag att han fick ringa tillbkaka till mamma för att säga till att hon måste komma direkt för nu var det kraftiga värkar med 3 minuters mellanrum.
Jag tror nog aldrig mamma har åkt så fort från jobbet någongång =)

Peter började raka sig och plocka ihop alla grejjer i lugn takt. För vi trodde ju att det skulle ta lika lång tid som det gjorde med Aron.. Men när mina värkar var så täta att jag inte ens kunde klä på mig själv så insåg vi nog att det verkligen var dags att fara in. Mamma var nog den enda som fattade att det var närmare än vad vi trodde eftersom hon själv varit med om snabba förlossningar.
Så vi åkte in vid 10. I bilen var det så täta värkar att jag knappt kunde skilja på när den ena slutade och nästa började..
10.25 så kommer vi in på förlossningen. Eftersom det inte fanns någon förlossningssal ledig så fick vi gå in på ett vanligt rum för att barnmorskan skulle göra en undersökning. Så av med byxor och upp i sängen. Då hon undersöker mig så rycker hon till lite och säger att "Oj, du är öppen 8-9 cm, så här blir det snart bebis!".
Hon hämtar en barnmorskestudent och saker till sjäva förlossningen. CTG-kurvan är fin och bebisens puls ligger stilla på 140 slag, så hon mår bra därinne. Men det gör inte mamman! Fy satan vad ont jag hade, och ingen bedövning fick jag eftersom det var så nära. Inte ens lustgas fanns det i salen.
10.45 så tar dom hål på hinnorna så vattnet går och tre minuter senare så kickar krystvärkarna in. Men enormt stöd av min älskade make och mina barnmorskor så krystar jag ut en perfekt liten flicka 16 minuter senare.
Så från första värk till att hon är ute hos oss har det knappt gått 2.5 timme.

Efter ett tag så fick jag av mig mitt linne och bh så vi fick hud-mot-hud-kontakt. Mys, mys =)
Eftersom själva förlossningen gick så snabbt så var väntan till att vi skulle få gå till vårdhotellet lång. Vi var så adrenalin-stinna och rastlösa. Men under tiden så fick vi fika och jag kunde duscha och "frächa" till mig.

Överlag så kan jag säga att jag är nöjd med den här förlossningen. Skönt att det gick så fort för jag var inte så trött efteråt, men just då när jag hade så fruktansvärt ont så var det inte så kul... Jag är riktigt nöjd med min barnmorska och barnmorskestudenten var duktig. Det var fullt med patienter på förlossningen den här dagen (samma som med Aron), men det var inte så att vi var "drabbade" av det.
Jag vill också ge en stor eloge till min man som var ett jättestöd! Utan dig hade det aldrig gått!

Älskade Tova är idag två veckor gammal (eller ung kanske man säger) och jag är så lycklig!


Alldeles färsk. Inte ens 5 minuter gammal =)


3 timmar gammal =)

Här kommer lite bilder på mina älsklingar:

Första mötet mellan storebror och lillasyster som här är knappt ett dygn gammal.

 

Kärlek


8 dagar

       

 

Stora killen!

"Vart är Tova?"
"Dääär!"


Min vackra syster och Tova.

--------------

♥