Jag och lilla familjen i stora familjen.

Herregud vad tiden går. Slog mig just att jag är i vecka 34. Då räknas man väl som höggravid, eller? Känner mig jäkligt högtjock iaf.
Det måste vara väldigt trångt därinne för lillpigan min för varje liten rörelse och hickning både känns och syns på utsidan. Igår så måst ehon ha legat väldigt konstigt för det var somn att jag fick en smmandragning som aldrig släppte. Gick med stenhård mage och kissnödig-känsla i säkert fyra timmar. Gjorde så satans ont så jag fick gråta en skvätt...
Skönt att det inte är långt kvar (eller jag tycker ju egentligen att det är skitlååångt kvar..). Snart så måste vi väl börja montera ihop spjälsängen och sånt också =) Fast jag väntar gärna ett tag till med det, det kommer bli så trångt i sovrummet med en dubbelsäng och två spjälsängar på varje sida. Hur fasiken gör tvillingföräldrar?

Jag har väl lugnat ner mig lite inför att det ska vara två små här hemma och hur det ska gå. Ett tag var jag konstant orolig hur jag, tiden och utrymmet skulle räcka till.. Men en sak som kan stressa mig lite är när Peter kommer jobba kväll och jag ska lägga de två själv. Hur gör man då liksom? Jag frågade en väldigt god vän som har två täta småbarn hur hon löser det. Svaret kan jag inte påstå var särskilt lugnade: "Jag tar den som skriker högt först..."

Och är det någon som har tips på hur jag ska få Aron att äta? Bli tokig på hans matvägran! Han har trilskat med maten i princip hela tiden sen vi började med "fast föda". Vi har försökt med allt känns det som... men han bara fortsätter att vrida bort huvudet. Aaaarrrgghhhhh!!
När man fått i han tre tuggor så jublar man nästan. Någon mer som har det såhär? eller har haft med något barn?