Jag och lilla familjen i stora familjen.

Sitter och funderar på hur jag ska fylla den här dagen.. Ska vi ta en promenad till matfors kanske? Ska jag då gå med honom sovandes i vagnen eller ska jag vänta tills han har förmiddagsvilat och gå sen?.. Vilka stora prblem man har som föräldraledig =)
Igår var vi på babaysång på Öppna Förskolan. En riktig hit! Lagomt långt med bara en halvtimme med sång och rörelser. Aron som var trött och kkinkig innan, sken upp som en sol under tiden vi sjöng. Så det kommer vi återvända till!

Måste ringa BVC idag IGEN (börjar kännas som att jag trakasserar dom nu..). För Arons ekem kom tillbaka med raketfart och med full kraft, så nu ser han ut som han gjorde innan vi använde dunderkortisonet. Han har även fått eksem på kroppen...knepigt..

Nu: Tvätta, hänga tvätt, plocka ur diskmaskinen, dra en sväng med dammsugaren, plocka undan, bla, bla, bla...
Sen: Take a walk in the sunshine!

Var på ultraljud idag. Allt såg jättefint ut och den lilla hade växt på sig som den skulle. Vi fick även veta könet.
Så vitt hon kunde se (men det är inte helt 100% säkert eftersom bebisen inte var kissnödig) så är det en liten TJEJ vi har i min mage!!! När hon sa det så brast det för mig. Tårarna bara sprutade och det var Peter som (vanligt) fick ringa runt till de absolut närmaste och berätta att det var en tjej. Hormonerna tog över min kropp så jag kunde knappt prata av lycka. Nu blir jag ju självklart lika glad om det skulle vara en lite pöjk som tittar ut i slutet på september. Men när hon sa att det var en tjej så blev det så verkligt.
Att jag ska få bli mamma igen!

Vi var även till BVC för att kolla om Aron hade halsfluss eller om det var nått annat fel som var galet.
Ingen halsfluss men däremot så trodde hon att det var förkylningsviruset som hade förflyttat ner sig i magen och det är därför han kräks av all mat. Så vi ska fortsätta att ge honom bara välling och lite provivadryck i några dagar och sen börja om från början med att introducera mat i små portioner. Bli han sämre eller får feber i helgen så får vi ringa sjukhuset. Eller komma tillbaka till henne till veckan. Men jag hoppas och tror att han är på bättringsvägen..

Nu: Kolla på talang med barnen
Sen: Kolla på nyaste Wallander med gubben
(om han orkar, han har jobbat natt och inte sovit nått som vanligt)

Jag brukar tänka på mig själv som en ganska "vanlig" mamma med "vanliga" orosmoln. Men nu är frågan om jag är orolig på riktigt eller om jag bara är hönsig...
Aron har varit förkyld nu i snart två veckor. Det är väl inte så farligt i sig, men sedan kanske 4 dagar tillbaka så äter han i princip ingenting och det lilla han får i sig kommer upp som ett brev på posten. Han har tills nu ikväll iaf fått i sig välling på dagarna, men nu vägrar han det också...
Måste ringa till BVC imorgon så dom får kolla om han har någon väre infektion i kroppen, eller kanske halsfluss eller nått..
Tycker så synd om lilleman som är ledsen för att han är hungrig men inte kan få behålla nått.
Så nu till frågan, är jag hönsmamma eller tror ni oron är befogad? Någon mer som haft såhär med sina barn?

För er som undrar vad jag håller på med på dagarna:

http://cholia91.blogg.se/2010/april/haha-jag-dooooooooor.html

Här har vi börjat återhämta oss från en dunderförskylning. Det började med att Aron blev sjuk i söndags, sedan föll vi som furor en  efter en. Men i samma takt så har vi tillfrisknat. Vi harklar och snarar ett tag till men vi är iaf feberfria.

All planering inför bröllopet börjar ta fort. Och bra är väl det med tanke på att det bara är fem, FEM, veckor kvar till den stora dagen =) iiihhhhii!!
Mat och tårta är beställd. Gästlistan ska kompleteras (förhoppningsvis. Många avhopp änsålänge...=(
Musik ska ordans och brännas på skivor. Dekorationer ska inhandlas. Ska testa frisyr imorgon. Måste pröva klänningen några gånger till så inte magen har blivit för stor. Solist och musik är ordnad till vigsel. vigselförättare fixad. Festprogram och vigselprigram är under konstruktion.
Det enda som vi egentligen har kvar att ordna är själva musikanläggningen till festlokalen. Någon som har nån ide vart man kan få tag på en cd-anläggning med två stora högtalare? Verkar vara skitsvårt att få tag på.

Det är tur att man bara ska göra det här en gång (förhoppningsvis!)
Har lagt ner så mycket tid och energi till att det ska bli en sån bra fest som möjligt, men är faktiskt en aning besviken på att det inte blir så många som stod på gästlistan från början.. om man hade vetat om att det var så många som inte kunde/ville komma så hade vi ordnat en lite mindre lokal och så. Men ähh, vafan. Vi får göra det bästa av situationen. Ni som kommer får se till att vara på ett jäkla partyhumör så blir det nog kanoners ändå! =)

Sitter här med en sån enorm längtan efter när vi kan flytta till hus. Väggarna kryper gärna inpå en när alla barn är hemma plus en av barnens kompisar. Blir likosm lite litet då med bara 67 kvadrat... och så vet man att det ska komma en till liten som ska få plats. Åhhh..ge mig ett stort hus NU!!

Såhär såg Aron ut i Onsdags:


I torsdags så var vi till doktorn och fick super-kortison. Nu ser han ut såhär:

 

Skillnad, visst?!
Så skönt för honom att det är mindre nu. Även eksemen på kroppen är snart borta =)
Tummen upp!

(Dock tummen ner för att han har blivit förskyld. Snorar och nyser, och har feber..stackarn..)

 

Vi tog fram Elins cykel och barnens gamla paraplyvagn till Aron (vår vanliga vagn är kvar hos mamma, eftersom byggarna har satt för våran ingång så vi inte tar oss in med den..) så tog vi en promenad.
Tänkt att vi skulle leta rätt på en lekplats som har tinat fram tillräckligt för att gunga. Och vi lyckades med det uppdraget =)

 

Det var ju jätte skoj!

Elin

 

Jonathan.

----¤----


Blodpudding är gott och bra. Man får ju äta själv =)

Har ringt till vår BVC-sköterska idag, vi måste få komma dit så hon får kolla på Arons eksem igen. Förut så har det sett värre ut än vad det är och han har inte varit speciellt besvärad. Men nu kliar det jättemycket i ansiktet så han river sig, och så har han fått större eksem-blemmor på kroppen.. Hoppas hon har någon lösning förutom kortisonkräm, för det använder vi ju redan.

Och så en (kanske, kanske) god nyhet. Vi har förmodligen jagat rätt på en vigselförättare. En karl från Härnösand kan förhoppningsvis ställa upp. Han ska höra av sig idag för att lämna besked. Håll alla tummar och tår för oss =)
Nu så är det största "problemet" musikanläggning. Men det ska nog ordna sig det med.

Nu: Äta glass
Sen: Mysa

Igår var vi på ultraljud för att titta på lillepysen i magen.
När hon började kolla så låg h*n ihopkrupen och det var svårt att se någon riktig bild. När hon skulle mäta huvudet så frågar hon mig hur långt gången det är tänkt att jag ska vara. "19 veckor" svarar jag. "Nej, så stor är inte fostret" säger hon då.
VA?!
Men när hon hade mätt lårbenet också, så kunde hon se att det var inte bebisen som var outvecklad utan det var  så att jag inte var så pass mycket gravid som vi trodde..
Tydligen så har min kropp "hoppat" över en menstration så vi har blivit snuvade på en räkneperiod. Så istället för 19 veckor så är vi bara gravid i v 16 (15 +3). Så vi får komma tillbaka om tre veckor igen så dom kan göra en ordentlig koll, för nu kunde hon inte göra en sån anatomisk undersökning som dom ska göra i vecka 18-20.
Men vi såg iaf ett litet hjärta slå =)

Idag blir vår stora bebis hela nio månader!! och om ca 20 dagar så har jag varit hemma i ett år. Vart har det året tagit vägen??