Dag 26 - Mina rädslor.
Jag är rädd för att mina närma ska bli sjuka, skadade eller dö. Jag har det senaste året nästan utveckat en kronisk dödsångest över att jag ska förlora någon som står mig nära... Det började ungefär i samma veva som Peter fyllde 40, då insåg jag vad tiden går fort och att döden kommer att komma oavsett vad man gör.. Fast man får ju hoppas på att den kommer sent. Och sen när man dör då är det liksom slut. Game over.
I sjukdomsväg så är det inte cancer som skrämmer mig mest (som det kanske de flesta är rädd för), utan jag är dödligt rädd för blodproppar. En vän till mina bröder dog av blodpropp i lungan för kanske 10 år sedan och än idag så har jag inte kommit över rädslan att jag kan få det själv. Jag har många gånger slutat med p-piller då jag haft sån rädsla, men börjat igen då jag blivit övertalad att det är väääldigt ovanligt att man får proppar av just p-piller.
När jag var till grekland för snart 6 år sedan så råkade jag ut för en "misshandel", jag satt ivägen för en knytnäve och åkte rakt ner i asfaltet från en hög barstol. När jag någon dag senare fick träffa en läkare så var han orolig över mitt huvud eftersom jag inte riktigt kunde fokusera blicken. Men vad jag var mest rädd för var det stoora blåmärket jag hade på benet som ömmade och var varmt. Jag var helt övertygad om att det var en blodpropp som skulle lossna och vandra till lungan. Han fick lägga mycket tid på att lugna mig... Jag satt t.o.m och skrev avskedsbrev till alla i min familj eftersom jag då trodde att jag skulle få flyga hem i en kista. Men efter några dar så började blåmärket gulna och jag blev en aning lugnare =)
Jag är också rädd för att gäddor ska bita mig när jag badar i sjöar.
Och för att jag ska bli ensam.
Och för att jag inte ska räcka till.
Och för små spindlar med såna långa smala ben.
Och för stora hundar som skäller.
