Påsk, kramper och vecka 31
Vecka 31
Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.
Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Påsken är över och vi är hemkomna från fjälls. Har haft en helt underbar påsk i Raja. Vi har likosm inte gjort nå speciellt alls, utan bara tagit dagen som den kommit. Varit ute i timmar, kört och åkt skoter, suttit vid elden och bara pratat skit. Ätit gott (och säkert druckit gott dom som fick =)).
Jag har konstaterat att det är en riktigt retsticka som jag har i magen. H*n har sparkats och snurrat sig mycket i helgen men så fort nån annan än jag ska känna så blir h*n blickstilla. Jag ville ju att dom skulle få känna lika starka sparkar som jag å P brukar få känna. Men jag får väl nån prestaionsångest som går över till bebisen så h*n vägrar göra som mamma vill... Blivande morfar satt säkert en kvart å skulle känna i söndagskväll men han fick bara känna några små rörelser, men så fort jag gick å la mig så blev det partaj i magen. typiskt.
Såhär i efterhand förstår jag faktiskt inte hur jag vågade åka upp till Raja med tanke på hur natten var innan vi for. Jag sov bara en timme för att jag hade ont i magen och mådde illa. Låg å funderade om jag skulle åka till akuten eller förlossningen... Men när jag klev upp på morgonen så kändes det lite bättre... Tills vid 11 då jag fick en kampattack i magen så jag blev alldeles borta. Gjorde så satans ont. Men eftersom vi redan hade packat och så, så åkte vi ändå. I bilen fick jag en till sån kramp fast ännu värre. Jag blev kallsvettig, vred mig av smärta och hyperventilerade och var svimfärdig. Det blev ljust för ögonen och rösten på barnens sago-cd försvann. Det höll i sig kanske 10 minuter sen var jag totalt slut, kunde knappt svara på tilltal.
Efter 20 minuter till så var jag relativt pigg och vi fortsatte resan. Bak i huvudet var det en röst som sa att jag var puckad som åkte nånstans där det är 25 MIL TILL SJUKHUS!!!! Men som tur var så blev det inte nå fler attacker och jag behövde inte oroa mig för nån långresa till sjukhus.
Nu ska jag ta å lägga mig på soffan ett tag. Är lite trött...
//*J*
Kroppen: Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten. För att undvika att få trötthetsvärk i ländryggen är det bra att ha en bra hållning och motverka svank. Personer som tidigare haft problem med ryggen löper större risk att drabbas av besvär.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen. Vissa känner stora besvär av foglossning och kan då behöva hjälpmedel i form av t.ex stödbälte. Undvik asymmetriska rörelser som t.ex att gå i trappor och bära tunga saker.
Barnet: Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Påsken är över och vi är hemkomna från fjälls. Har haft en helt underbar påsk i Raja. Vi har likosm inte gjort nå speciellt alls, utan bara tagit dagen som den kommit. Varit ute i timmar, kört och åkt skoter, suttit vid elden och bara pratat skit. Ätit gott (och säkert druckit gott dom som fick =)).
Jag har konstaterat att det är en riktigt retsticka som jag har i magen. H*n har sparkats och snurrat sig mycket i helgen men så fort nån annan än jag ska känna så blir h*n blickstilla. Jag ville ju att dom skulle få känna lika starka sparkar som jag å P brukar få känna. Men jag får väl nån prestaionsångest som går över till bebisen så h*n vägrar göra som mamma vill... Blivande morfar satt säkert en kvart å skulle känna i söndagskväll men han fick bara känna några små rörelser, men så fort jag gick å la mig så blev det partaj i magen. typiskt.
Såhär i efterhand förstår jag faktiskt inte hur jag vågade åka upp till Raja med tanke på hur natten var innan vi for. Jag sov bara en timme för att jag hade ont i magen och mådde illa. Låg å funderade om jag skulle åka till akuten eller förlossningen... Men när jag klev upp på morgonen så kändes det lite bättre... Tills vid 11 då jag fick en kampattack i magen så jag blev alldeles borta. Gjorde så satans ont. Men eftersom vi redan hade packat och så, så åkte vi ändå. I bilen fick jag en till sån kramp fast ännu värre. Jag blev kallsvettig, vred mig av smärta och hyperventilerade och var svimfärdig. Det blev ljust för ögonen och rösten på barnens sago-cd försvann. Det höll i sig kanske 10 minuter sen var jag totalt slut, kunde knappt svara på tilltal.
Efter 20 minuter till så var jag relativt pigg och vi fortsatte resan. Bak i huvudet var det en röst som sa att jag var puckad som åkte nånstans där det är 25 MIL TILL SJUKHUS!!!! Men som tur var så blev det inte nå fler attacker och jag behövde inte oroa mig för nån långresa till sjukhus.
Nu ska jag ta å lägga mig på soffan ett tag. Är lite trött...
//*J*
Kommentarer
Postat av: Moffarn
Å jag längtar redan tills nästa gång ni kan komma upp. Kramar till er
Trackback
