Dag 24 - Det här får mig att gråta.
Det är mycket som får mig att gråta.. och värre har det blivit under mina graviditeter och efter att jag fått barn. När jag sa till Julia häromdagen att jag hade grinat så var det knappt att hon reagerade, det händer liksom lite för ofta för att hon ska tro att det är nått allvarligt =)
Jag gråter ofta när det är program på tv som innehåller överaskningsmoment. Typ när dom har renoverat ett hus till någon eller när dom har letat rätt på någon försvunnen släkting. Det har t.o.m gått så långt att jag ibland undviker att titta på vissa program bara för att jag vill behålla tårarna till nått vettigare..haha!
Jag gråter jämt till sorgliga filmer...eller dom behöver inte ens vara sorgliga, bara det är nått litet som berör så brister jag ut i tårar.
Och jag är inte någon som bara kan torka tårarna och så är det bra...nehej, jag är en sån som brister ut i värsta hulk-gråt-kan-inte-prata-gråten... lite pinsamt om man befinner sig i typ en biograf...
Jag gråter flera gånger i månaden över vår ekonomi (oftast pga av att jag så är pessemistisk, så jag ser allt mycket sämre än vad det egentligen är..)
Jag gråter när jag ser typ rädda barnen-galor.
Jag gråter när jag tänker på att mina små älsklingar blir stora så fort..alldelles för fort. Så jag får hålla tårarna borta varenda gång som jag lägger undan ett klädesplagg som blivit för litet. För det är formodligen den sista gången som jag lägger undan en liten body och en liten, liten socka..
Jag gråter nästan varje gång som jag och pappa träffas. Vi är blödiga på varsitt håll, men när vi träffas så blir det som är jäkla gråtkalas =) När jag gifte mig så kom vi överens om att det var ingen mening att han höll nått tal, för då skulle vi bara grina i timmar och han skulle nog inte ens kunna klinga i glaset innan tårarna kom..
Jag gråter när jag ser lyckan i barnens ögon när dom får nått dom verkligen önskat sig. Som igår när Jonte fick ett spel som han veeeerkligen ville ha och han aldrig trodde han skulle få, ja då var det tur att jag var upptagen med att knäppa kort så jag kunde pressa tillbaka, svälja och koncentrera mig på kameran =)
Som ni ser så är det oftast glädjetårar och lyckotårar (kan man kalla det sympati-lyckotårar?) som faller. Och det är ju bra.
För det är ju inte så att jag går runt och bölar hela dagarna. Jag skrattar ju mellan varven också =)
Här kommer lite gråtbilder:
Julia hade skrivit ett tal som var så berörande att hon einte ens kunde läsa upp det själv, så Linnea fick läsa upp det istället medan vi andra grät =)
Såhär satt vi =)
Vi skulle tacka alla som kommit, men Peter tog över och höll ett tal som golvade mig så jag var tvungen att sätta mig. Och efter det såg det ut som att alla i lokelen var bakis med sina röda ögon =)
Jag gråter ofta när det är program på tv som innehåller överaskningsmoment. Typ när dom har renoverat ett hus till någon eller när dom har letat rätt på någon försvunnen släkting. Det har t.o.m gått så långt att jag ibland undviker att titta på vissa program bara för att jag vill behålla tårarna till nått vettigare..haha!
Jag gråter jämt till sorgliga filmer...eller dom behöver inte ens vara sorgliga, bara det är nått litet som berör så brister jag ut i tårar.
Och jag är inte någon som bara kan torka tårarna och så är det bra...nehej, jag är en sån som brister ut i värsta hulk-gråt-kan-inte-prata-gråten... lite pinsamt om man befinner sig i typ en biograf...
Jag gråter flera gånger i månaden över vår ekonomi (oftast pga av att jag så är pessemistisk, så jag ser allt mycket sämre än vad det egentligen är..)
Jag gråter när jag ser typ rädda barnen-galor.
Jag gråter när jag tänker på att mina små älsklingar blir stora så fort..alldelles för fort. Så jag får hålla tårarna borta varenda gång som jag lägger undan ett klädesplagg som blivit för litet. För det är formodligen den sista gången som jag lägger undan en liten body och en liten, liten socka..
Jag gråter nästan varje gång som jag och pappa träffas. Vi är blödiga på varsitt håll, men när vi träffas så blir det som är jäkla gråtkalas =) När jag gifte mig så kom vi överens om att det var ingen mening att han höll nått tal, för då skulle vi bara grina i timmar och han skulle nog inte ens kunna klinga i glaset innan tårarna kom..
Jag gråter när jag ser lyckan i barnens ögon när dom får nått dom verkligen önskat sig. Som igår när Jonte fick ett spel som han veeeerkligen ville ha och han aldrig trodde han skulle få, ja då var det tur att jag var upptagen med att knäppa kort så jag kunde pressa tillbaka, svälja och koncentrera mig på kameran =)
Som ni ser så är det oftast glädjetårar och lyckotårar (kan man kalla det sympati-lyckotårar?) som faller. Och det är ju bra.
För det är ju inte så att jag går runt och bölar hela dagarna. Jag skrattar ju mellan varven också =)
Här kommer lite gråtbilder:
Julia hade skrivit ett tal som var så berörande att hon einte ens kunde läsa upp det själv, så Linnea fick läsa upp det istället medan vi andra grät =)
Såhär satt vi =)
Vi skulle tacka alla som kommit, men Peter tog över och höll ett tal som golvade mig så jag var tvungen att sätta mig. Och efter det såg det ut som att alla i lokelen var bakis med sina röda ögon =)
Kommentarer
Trackback
