Jag och lilla familjen i stora familjen.

Jag kan ju börja med att dra en resumé av Arons födelse för er som inte vet.
Med A så vaknade jag av värkar vid 5-snåret på morgonen. Det gjorde ont i ryggen och värkarna var inte så regelbundna. Vi åkte in till förlossningen vid 9-10 tiden och då var jag öppen 3 cm. Efter många smärtsamma timmar så fick jag EDA samt lustgas som bedövning. Och tillslut efter 16 timmars värkarbete så kom älskade lilla Aron till världen.

Den här gången så var det lite annorlunda...
Vi vaknade på morgonen och allt var som vanligt. Jag har samma förvärkar och sammandragningar som jag hade haft de senaste månaderna och det var lugnt i magen. När vi satt och åt frukost vid 8 så planerade jag in att jag och A skulle följa med Peter in till stan senare på dagen för att hälsa på syster (om jag bara hade vetat då att det var hon som fick komma och hälsa på oss..). Medan vi äter så får jag lite kraftigare förvärkar men inte så att jag trodde att det var på gång riktigt än. Men Peter reagerade på att jag stönade lite väl regelbundet..
Vid halv nio så la jag mig och vilade en stund och då ringde Peter till mamma för att fövarna att det kanske var på gång idag ändå så hon skulle vara beredd på att komma hit senare för att ta hand om blivande storebror. Sen gick han en sväng med hunden, när han kom tillbaka efter en kvart så sa jag att han fick ringa tillbkaka till mamma för att säga till att hon måste komma direkt för nu var det kraftiga värkar med 3 minuters mellanrum.
Jag tror nog aldrig mamma har åkt så fort från jobbet någongång =)

Peter började raka sig och plocka ihop alla grejjer i lugn takt. För vi trodde ju att det skulle ta lika lång tid som det gjorde med Aron.. Men när mina värkar var så täta att jag inte ens kunde klä på mig själv så insåg vi nog att det verkligen var dags att fara in. Mamma var nog den enda som fattade att det var närmare än vad vi trodde eftersom hon själv varit med om snabba förlossningar.
Så vi åkte in vid 10. I bilen var det så täta värkar att jag knappt kunde skilja på när den ena slutade och nästa började..
10.25 så kommer vi in på förlossningen. Eftersom det inte fanns någon förlossningssal ledig så fick vi gå in på ett vanligt rum för att barnmorskan skulle göra en undersökning. Så av med byxor och upp i sängen. Då hon undersöker mig så rycker hon till lite och säger att "Oj, du är öppen 8-9 cm, så här blir det snart bebis!".
Hon hämtar en barnmorskestudent och saker till sjäva förlossningen. CTG-kurvan är fin och bebisens puls ligger stilla på 140 slag, så hon mår bra därinne. Men det gör inte mamman! Fy satan vad ont jag hade, och ingen bedövning fick jag eftersom det var så nära. Inte ens lustgas fanns det i salen.
10.45 så tar dom hål på hinnorna så vattnet går och tre minuter senare så kickar krystvärkarna in. Men enormt stöd av min älskade make och mina barnmorskor så krystar jag ut en perfekt liten flicka 16 minuter senare.
Så från första värk till att hon är ute hos oss har det knappt gått 2.5 timme.

Efter ett tag så fick jag av mig mitt linne och bh så vi fick hud-mot-hud-kontakt. Mys, mys =)
Eftersom själva förlossningen gick så snabbt så var väntan till att vi skulle få gå till vårdhotellet lång. Vi var så adrenalin-stinna och rastlösa. Men under tiden så fick vi fika och jag kunde duscha och "frächa" till mig.

Överlag så kan jag säga att jag är nöjd med den här förlossningen. Skönt att det gick så fort för jag var inte så trött efteråt, men just då när jag hade så fruktansvärt ont så var det inte så kul... Jag är riktigt nöjd med min barnmorska och barnmorskestudenten var duktig. Det var fullt med patienter på förlossningen den här dagen (samma som med Aron), men det var inte så att vi var "drabbade" av det.
Jag vill också ge en stor eloge till min man som var ett jättestöd! Utan dig hade det aldrig gått!

Älskade Tova är idag två veckor gammal (eller ung kanske man säger) och jag är så lycklig!


Alldeles färsk. Inte ens 5 minuter gammal =)


3 timmar gammal =)