Väggarna kryper inpå.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen...fy satan vad less jag är på denna bostad. För det är så jag ser det, en bostad, inte ett hem. Mitt HEM är någonstans där jag trivs, vilket jag inte gör här. Jag väntar med spänning tills vi kan flytta... Hoppas bara att det blir snart. gärna innan jag blir skvatt galen, skulle vara bra..
Just på vintern är det värst. Jag vill kunna bara öppna dörren för att släppa ut hunden ett tag eller kunna lasta ur ungar från bilen till hallen utan att behöva planera varje steg och dessutom bli genomsvettig när det ska genomföras..
Att ta sig utannför dessa klaustofobiska väggar så är det ett mindre projekt, men dessvärre så behövs det för att inte varken jag eller Aron ska bli knäppa. Att inte han heller mår bra av att bara vara hemma märkte jag igår då vi var hos mamma hela dagen, då var han glad heeela långa dagen. Jämfört med senaste daagarna då han får vansinnes-utbrott flera gånger om dagen.
Så idag planerade vi in besök av tjejerna (dock inga barn för dom var på dagis respektive sov i bilen). Imorgon tänkte jag att vi ska åka på Birsta en sväng och på Torsdag så blir det kanske en tur till Nedansjö för att titta på Marias nya hus och hälsa på Arvid. Efter Arons 1½-årskontroll på BVC.
Sedan är det äntligen Fredag! Då är pappan i familjen ledig ooch sedan kommer ju Arons lekkamrater =) Storasyster och storebror =)
Fan vad negativ jag är.. jag som nyss sa "fan, vad bra man har det egentligen" när jag såg ett inslag på nyheterna från Haiti.. Man glömmer tydligen snabbt.
En del dagar kan vara jävligare än andra, men efter regn kommer det sol, har inte själv varit på något topphummör under några dagar så jag vet vad du pratar om. men bara vi ser tiden ann så ska du se att det löser sig.
Kramar i massor, pappa
ja hoppas ni kan flytta till ett stort härligt hus bara. Men du kan tänkta på mig idag, för idag är det projekt hämta ved igen. Och det tokblåser och jag kommer svära som fan. En liten tröst kansek :P
som svar med värken: nä jag har gått hos alla specialister man kan tänka sig. Neurologer, smärtexperter, psykolog. etc etc.
Nu går ja regelbundet på bra sjukgymnastik med akupunktur, hon är specialiserad på kronisk värk. Jag yogar också mycket. För det är det dom säger om kronisk värk: avslappning och leva ett lugnt liv.
Krusidullen i det hela är att jag hade som 12-åring hjärninflammation och att jag nog fick som ärrbildningar i skallen av det som gör att jag är hyperkänslig för huvudvärk. Det tillsammans med stress och andra psykiska delar gör att jag alltid har ont i huvudet..
Ärrbildningarna sitter där dom sitter tyvärr...
tack för din ord. det känns bättre idag med. lite i alla fall...kram
