Jag och lilla familjen i stora familjen.

Idag så var jag på nått riktigt intressant på eftermiddagen. Nämligen en brandutbildning genom jobbet. Jag tyckte att den var mycket givande och jag fick mig många tankeställare. Allt han sa var ju helt logiskt, men det är sånt som man ändå inte tänker på. Ett tag så blev jag alldeles vimelkantig av all information...
Jag som redan har en enorm respekt för eld blev ju inte riktigt lugnare av den här utbildningen. Jag menar alltså att jag nu vet ännu mer om hur fort det kan gå. Men samtidigt så är det ju bra att vara medveten och psykiskt förberedd om något skulle hända.

När han kom in på att man aldrig får öppna en dörr in till ett brinnade rum, och då menar han ALDRIG, så trodde jag nästan att jag skulle börja gråta. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara i en situation där någon av mina barn är innanför den dörren. Men om jag skulle öppna så tar det endast tre andetag av den giftiga svarta röken sen är även jag utom räddning...

Det är så mycket jag skulle vilja dela med mig av.. men kan inte få ihop det ens i mitt eget huvud. Det tar nog en stund att smälta informationen. Men den starkaste funderingen är nog; Hur skulle jag reagera i en sån situation? (nu menar jag en situation där inte mina barn är inblandade).

Jag tror att jag skulle hålla mig relatiivt lugn och metodisk. Det baserar jag på en händelse långt tillbaka i tiden då jag bara var typ 8 år och blev tvungen att agera fort i en "kris-situation" med min syster.
Jag hoppas att jag är någon att räkna med och inte någon som blir ett nervvrak..

Men min fråga till er är: När bytte ni batterier i era branvarnare sist?
Om ni inte vet så gör det NU!
Det är en jäkligt billig livförsäkring...